Jag har valt att analysera den brittiska nyhetssajten The Guardian, till stor del på grund av dess tilltalande design.

Materialval

När jag kommer in på första sidan möts jag av nyheter som främst handlar om konflikterna i Mellanöstern och Östeuropa, samt en del blandad politik och skandaler. Det är mycket som händer i de krigsdrabbade länderna i öst, så det är förståeligt att The Guardian vill rikta läsarens uppmärksamhet mot dessa nyhetsartiklar.

När jag rullar ner på sidan ser jag blandade populära nyheter om allt från TV-serier och filmer till resor och teknologi. Jag rullar tillbaka till toppen och lägger märke till en navigationsmeny med en stor mängd nyhetskategorier. Detta ger mig intrycket av att denna webbplats rapporterar om nyheter i nästan alla former – men som i en vanlig tidning får vissa nyheter mer plats och uppmärksamhet än andra.

Målgrupper

Med tanke på att The Guardian har en mångsidig nyhetsrapportering, är det svårt att fastställa en definitiv målgrupp.
Dock, om jag dömer av de nyheter som finns på första sidan, tror jag att målgruppen är britter mellan 30-50 år som vill läsa om konflikter och politik.

Struktur

Som jag nämnt innan, finns det en navigationsmeny med ett flertal nyhetskategorier att välja mellan. Varje kategori har en egen ”första sida” som är strukturerad på samma sätt som den riktiga första sidan: Viktiga nyheter högst upp, sedan blandade artiklar nedanför sorterade efter hur viktiga och populära de är, och vanligtvis ligger videoklipp nästan längst ner. Skillnaden är att nyheterna som visas är relevanta till kategorin, förstås.

Att låta videoklipp ligga nära botten av sidan känns befogat, tycker jag. En sporadisk och otålig besökare lär hålla sig nära toppen och läsa de mest intressanta nyheterna. En mer långvarig besökare, dock, kommer vilja vandra längre ner på sidan och ha tid att upptäcka och titta på videoklipp.

Varje kategori har även flera underkategorier. Mycket bra för läsare som vill hitta artiklar för ett specifikt intresse, utan att behöva leta i en kategori där allt läggs i en stor klump. Om vi tar kategorin ”kultur” som exempel, finns det underkategorier för film, musik, TV, spel och så vidare.

En intressant sak med dessa kategorier är att ”sport” och ”fotboll” ligger bredvid varandra, trots att fotboll finns med som en kategori under sport. Fotboll som en egen kategori, och underkategorin till sport leder till samma sida, vilket jag tyckte var lite underligt i början.
Sedan slog det mig – detta är en brittisk nyhetssajt. Fotboll är väldigt stort i Storbritannien, så The Guardian har gjort artiklar om fotboll mer tillgängliga för läsarna. De antar att besökare som vill läsa om fotboll inte är intresserad av andra sporter, och således finns fotboll som en egen kategori. Detta är bara min teori, men det låter logiskt.

Bilder

Många artiklar har en bild bredvid sin rubrik. Dessa bilder gör ett bra jobb med att, tillsammans med rubriken, förklara situationen och hur inblandade parter känner sig.
Här är ett bra exempel som jag såg i skrivande stund på första sidan:

TheGuardian_1

Bilden förmedlar en känsla av sorg och orättvisa, precis som rubriken och den korta beskrivningen förklarar. Besökaren ser bilden, läser rubriken och känner medlidande för de drabbade, och vill då läsa mer om händelsen.

Oftast finns det även ytterligare bilder i artikelns brödtext. Bildernas placering varierar ofta beroende på deras relevans till vad artikeln handlar om. Jag tar denna artikel om en död före detta marinsoldat som kämpade mot ISIS som exempel. Halvvägs igenom texten finns en bild på mannen ifråga. Bilden i sig är inte helt relevant till artikeln, så den placeras vid sidan av texten, som om skribenten vill säga ”Här är en bild på honom, men texten är viktigare”.
I botten av artikeln finns en till bild där man kan se mannen tillsammans med sina medkämpar. Denna bild placeras i mitten, där text ska vara, eftersom den är mer relevant till artikeln.

Ljud, video och multimedia

Som jag har nämnt finns det en sektion nära botten av första sidan där videoklipp, och även några bildalbum, finns samlade.

Bildalbumen har sällan något viktigt att säga, utan innehåller bara bilder på intressanta saker. En personlig favorit är Japan’s Cat Island, som innehåller bilder från ön Aoshima i Japan där mängder av katter strövar fritt.
För mig är dessa album en paus från de seriösa nyheterna då man vill titta på något intressant och oskyldigt istället.

Videoklippen består till stor del av intervjuer, inspelade incidenter (t.ex. olyckor), och ibland även debattargument från redaktörerna på The Guardian.
Dessa videoklipp informerar tittaren om kontexten bakom intervjun, olyckan, eller vad nu klippet handlar om, på ett bra sätt. Detta görs antingen genom undertexter som förklarar bakgrundshistorian, relaterade bilder, eller både och.

Ett klipp som jag tycker stack ut när jag bläddrade var denna video som berör sociala mediers makt på nätet. Den gjordes av redaktionen på The Guardian, och är mycket intressant och välgjord.

Utöver dessa videoklipp finns det även inspelningar av band som spelar live, scener från kommande filmer, och även högläsning ur böcker (vilket egentligen räknas mer som ljudklipp). Den sistnämnda är särskilt behaglig, speciellt när det är en britt som läser högt.

Formgivning

The Guardian använder en simpel design på sin webbsida. Menyer har, till stor del, en mörkblå bakgrund med en ganska liten vit text på; således är det inte menyerna som besökaren uppmärksammar, utan de ligger där diskreta fram till besökaren känner sig manad att använda dem.

Nyhetsrubriker, å andra sidan, har ofta stor, svart text på vit bakgrund. Vissa rubriker har en bild bredvid som ska väcka uppmärksamhet hos besökaren. I vissa fall har rubriken en annan bakgrundsfärg, ett exempel är vinröd som jag ofta ser på sidan, som också är menad att vara uppseendeväckande.

Artiklarnas brödtext är skriven med ett lättläst serif-typsnitt (med ”fötter”) i lagom stor storlek. Texten är snyggt centrerad på sidan, och textraderna är inte för långa, vilket bidrar till en sammanhållen läsning.

Hur texterna är skrivna

Texten i artiklarna är välskrivna och uppdelade i många stycken som oftast består av 3-5 rader. Det mesta skrivs i enkla termer och är lätt att förstå, även när något invecklat behöver förklaras. Texterna är kortfattade och tar bara upp det som är relevant och viktigt.

Artiklarna känns sällan vinklade, och innehåller ofta relevanta citat från alla berörda parter – inget är taget ur kontext. Läsaren får bilda sin egen åsikt utifrån vad artikeln berättar.

Rubriker och länktexter

Rubrikerna håller generellt en hyfsat hög kvalitet. De är inte för korta och inte för långa, och sammanfattar ganska bra vad artiklarna handlar om. Debattartiklar har ofta bättre rubriker än nyheter, men det känns naturligt eftersom det är lättare att sammanfatta en åsikt eller ett argument än en händelse.

Dock finns det några undantag där man inte är helt säker på vad rubriken försöker berätta. Jag kan ta exemplet i bilden ovan: ”Director of India rape film appeals to Narendra Modi over broadcast ban”. Vi förstår att det handlar om en bannlyst film om våldtäkt i Indien – men vem vädjar regissören till? Vem är Narendra Modi? När jag läser artikeln får jag reda på att han är Indiens premiärminister, så varför inte vara tydlig och skriva hans position istället för hans namn i artikeln?

Det finns även bra länkar i artiklarna. Ofta är länktexterna ett citat som länkar till en annan artikel eller sida där det sades först, eller ett namn som länkar till relaterade artiklar om personen. Det är ett bra sätt för läsarna att hitta bakgrundshistorian bakom artikeln, om de önskar att ta reda på den.

Omdöme: 9/10

The Guardian är en kompetent nyhetssajt med en mångsidig nyhetsrapportering och bra struktur. Designen är simpel men tilltalande, artiklarna är välskrivna och informativa, bilder och videoklipp är mycket välgjorda och används på ett bra sätt.

Det enda jag har att klaga på är rubrikerna som kan vara lite otydliga ibland. Men det bleknar i jämförelse med allt annat som görs rätt.

Annonser